msvicious

Funderar på vad som är värt i livet. Vad som är värt att kämpa för. Det som är värt att leva för är familjen och vännerna, utan dem skulle livet definitivt vara värdelöst. Men vad händer när familjen faller samman och vännerna sviker? Vad gör man? Hur ska man reagera? Konfrontera eller strunta i vilket? Jag vet ärligt inte. 

Allt har ju en mening så, det kanske inte finns så mycket att göra förutom att börja om fån början. Bli mer erfaren av vilka man kan lita på i de mest förtvivlade situationer. Egentligen finns det inga många som skulle ställa upp till hundra procent när man verkligen sitter i skiten. Tyvärr, men det är den bittra sanningen. Hur många vänner man än har kommer det alltid vara ett fåtal som verkligen finns där på riktigt.

Jag anar att jag har åtminstone två hundra-procent-vänner. De skulle verkligen ställa upp för mig när jag har det som svårast, det tvivlar jag inte en sekund på. Ni vet vilka ni är. Och jag gör allt i min makt för er när ni sitter i skiten, glöm aldrig det.

Ändå känner jag att förvirringen griper mig och jag vet inte vilka jag kan lita på. Blir mer och mer misstänksam mot omgivningen, mer och mer sluten. Det värsta är att jag inte kan prata med många som förstår. Oftast pratar jag med fel personer, som inte ger råd eller som fullständigt skiter i vilket. Visa att ni bryr er medan ni har chansen.

Förövrigt saknar jag Alex som en dåre.
Bara en dag kvar. Underbart.