Roses, big red roses.

Sitter med ett glas rödvin och har precis räknat klart på hur mycket allt kommer kosta på fredag.
Kom hem klockan sju, efter fyra timmars RENT-rep i skolan, och nu är jag sjukt trött.
Måste egentligen plugga, men hittar ingen motivation för tillfället, så ska nog se på en film istället. Blir nog 500 days of summer. Känns som ett bra val.

New Moon var förresten väldigt bra!
Allt gick lite snabbt, men de fick med det mesta.
Så, ja, jag är ganska nöjd.
Nu orkar jag inte skriva mer. Saknar Sarah.
Godnatt

Gråskalor

Befinner mig i det gråa,
är likgiltig inför allt,
för att det finns inga färger
som får mig intresserad.
Bara två, blå och röd,
men ni är för långt bort nu.
Jag kommer aldrig nå er,
hur mycket jag än sträcker mig.
Jag vill fånga er,
jag vill, jag vill.
Låt mig få känna det röda,
det blåa.
Låt mig bara försöka.

För en tid som bara går och aldrig kommer igen - Lars Winnerbäck, Elegi

Love of mine

Har middag hos mig med Madde, Emma, Lisa, Hind, Alex och Ulf.
Madde gjorde kyckling med jordnötssås, sjukt gott. Värsta mästerkocken.
Nu ska vi snart dra till pg, det blir kul.

Sorry för den dåliga uppdateringen, men har inte riktigt orkat.


Världens finaste tjej. Du är mitt ljus i allt mörker, älskling.


Waiting for the hint of a spark

Det är så himla otroligt.
Kan inte förstå att du inte
är en del av den här världen längre.
Jag hoppas i alla fall att du mår
bättre nu, var du än är.
För det förtjänar du, verkligen.
Jag kommer sakna dig,
fast vi inte var så nära.
<3



Hate is a strong word

Är så jävla trött på allt skvaller i musik,
herregud, finns det någon som kan hålla käften om något?
Det verkar inte som det. Back off bara,
vill inte har er värdelösa åsikt.
Jag gör som JAG vill, inte som någon annan vill.
Äh fyfan, dra åt helvete med hela jävla världen, pallar inte.

You're like the summer and rain, in winter and pain

Varje söndag säger jag till mig själv att jag ska skärpa mig. Att jag ska ta igen allt plugg i veckan, sluta röka och vara gladare. Det har aldrig fungerat. Det blir samma sak varje vecka. Dagen börjar bra, men fram mot eftermiddagen känner jag att jag verkligen inte orkar.
Är trött på samma jävla visa, så nu gör jag uppror mot mina vanor. Imorgon slutar jag röka. Punkt. Ni får säga precis vad ni vill om det, men jag har bestämt mig på riktigt nu. I helgen ska jag umgås och ha kul med mina vänner och försöka få någon läxa gjord i alla fall.

Jag ska fan klara av det här, det är ju bara gymnasiet, eller hur? Efter det blir det folkhögskola, om jag kommer in det vill säga. Och om vi alla (ni vet vilka ni är) kommer in på samma, kommer jag åtminstone få några fler underbara år med er. Det kommer vara fantastiskt!

Jag vill tillägga att jag nog måste vara den enda i hela Sverige som tycker om den nya chokladen, ni vet "Sensation - Yoghurt & Raspberry"? Gotta love it. Det är ni andra som har dålig smak, inte jag. 

Blir förövrigt tydligen ingen spelning i november, om jag inte lyckas övertala mina lärare. Men vi har ju åtminstone julkonsert, lucia, musikal och student kvar! Plus caféer i vår. Det är ju alltid något, eller hur?
xoxo

Jag har aldrig påstått att jag är perfekt

Ångesten rör sig i min mage,
väntar på att komma ut och förstöra allt.
Det måste ut,
det måste verkligen ut.
Men det får inte,
det är fel sätt

Det finns för många fel på mig
och jag kan inte göra någonting åt saken.
Känns det som.
Fan

Färgad av ord

Jag har alltid varit den här personen som skriver först på msn. Personen som säger förlåt, fast egentligen borde vara den som säger "ursäkten godtas". Jag har också alltid varit den personen som är generös. Personen som är irriterande, får skit för det och tar åt sig. Jag är ärlig, jag säger vad jag tycker. Jag klassas också som dryg och bitter, men vem kan döma mig när alla är likadana i det här skedet?
Allt som allt är jag antagligen en ganska komplex varelse, med många egenskaper och många drömmar. Det blir lite av en kollision av många bra och dåliga saker.

Vintern är egentligen en ovärd årstid. Det är kallt, det blåser och det regnar eller snöar. Det enda positiva är att det kan vara mysigt, ibland. Så länge man själv inte är ute och fryser händerna av sig. Nu, tionde november åt 2009, börjar det bli för kallt för att röka till och med. Jag tänker "jag är så jävla röksugen", men så fort jag ställer mig på vår stökiga balkong känner jag att det inte är värt det. Kämpar med att inte känna kylan och röker klart, sen går jag in och återvänder till min dator, som är mitt allt. I alla fall just nu.

Som jag nämnde i första stycket är det många som klassar mig som dryg och bitter. Detta är inte sant, egentligen. Det är bara en bild av mig som ni själva har skapat. Ni som finns omkring mig. Ni har gjort det till min image. Nadja är numera = dryg, bitter och deprimerad 24/7. Jag var inte det tills ni började säga att jag var det. Så alltså är det egentligen ni som på ett sätt avgör vem jag är, fast det är min uppgift att bestämma vem jag vill vara och hur jag vill vara. Jag må vara allt det ni säger någon dag ibland, men som sagt, vem är inte det någon gång? Sluta forma mig, jag vill forma mig själv.

Innan jag avslutar vill jag rekommendera en riktigt, riktigt bra blogg, Petsyh.blogg.se! Killen skriver grymt bra, read and enjoy. xoxo

Secret love, are you there?

Dagarna passerar,
men det känns inte som
att jag passar in någonstans.
Det känns inte som att jag duger,
till någonting.
Är så jävla förvirrad
och jag vet inte vem jag är.
Vem jag har blivit.
Jag vet vem jag vill vara,
men är det försent?
Jag vet inte.

Jag dör lite för varje dag som går,
förlåt för det.

Time passes..

Even when it seems impossible.
Even when each tick of the second hand
aches like the pulse of blood behind
a bruise. It passes unevenly,
in strange lurches and dragging lulls,
but pass it does.
Even for me.

New moon - Stephenie Meyer

Jag försöker verkligen,
jag försöker att inte tänka, fast komma ihåg.
Ändå vet jag inte om jag vill minnas heller.
Borde kanske glömma allt,
vore det inte lättare så?

Jag känner mig så fruktansvärt tom.
Tom och ihålig,
som ett övergivet hus
där glaset ligger splittrat på golvet
och vinden som blåser genom huset
och virvlar upp allt damm och alla löv som letat sig in.
Så känner jag mig,
exakt så.

Teaser

Är det så?

Har fått galet mycket att göra i musikalen nu. Ska blogga, fotografera, sjunga, dansa, spela teater och sjunga ett solo. Mina roller är än så länge tangodansare, hemlös pundare och gäst på cafét! Rätt bra (Y) haha nej, men whatever.

Är trött och ska sova nu.
xoxo

Bleed it

Tårarna som aldrig kommer,
trots att smärtan i mitt bröst är
starkare än någonsin.
Det känns till och med i magen
hur tom jag är, hur lite det finns
som håller mig kvar.
Vill göra allt ogjort och
börja om från början, skriva om kapitlet
med min slitna bläckpenna som knappt funkar.
Fast mina händer skulle skaka så mycket att
det skulle bli oläsbart.
Bättre med dator, word, så att man slipper se
svaga mig bakom knappt tydbara tecken.
Jag vill bara släppa allt,
fast inte dig.
Allt som är gammalt.

Vill ha tillbaka en viss tid, en tid då jag var glad
och inte fått den mask jag bär nu än.
Den tid när jag vaknade och kände en känsla
i hjärtat som jag inte har känt på länge nu
Jag vill bara vara ensam, med en viss någon.
Egentligen vill jag snubbla och falla,
men jag fortsätter andas utan att leva.
Vad jag vill ha av dig är
för mycket att begära.
Det jag vill av oss är mer.
Det känns som ett hål i magen att
det aldrig kommer att bli så.
Eller nej, det känns som ett hål i bröstet,
som du slagit igenom en lång tid för att komma åt mitt ömtåliga hjärta
Det är ditt och har varit det ett bra tag,
och jag kan inte ta tillbaka det.
Sanningen är att jag inte vet om jag vill heller.


Jag är trött på att alltid vara ensam.
Så jävla trött.

Trasiga ord

Jag ser mig inte om när jag går ut genom dörren,
stänger den och går ner för trapporna.
De välbekanta trapporna, som alltid kommer finnas där.
De byts inte ut, som jag och som känslorna inuti mig.
Jag vill bara komma härifrån,
jag börjar springa,
men omgivningen står bara still.
Du var ju allt jag hade, hur kunde det bli såhär?
Min kärlek, du är så långt borta nu.
Var som helst än här, tänkte jag
när jag tittade upp mot den blå himlen.
Flyttfåglarna rör sig söderut.
Jag vill bara skrika och be dem ta mig med sig,
ge mig vingar. Snälla du, ge mig vingar.
Mamma sa alltid att inget varar föralltid,
det finns alltid människor som sviker.
Jag trodde aldrig att det skulle vara du, bara.
Du som är så fin, så snäll, så underbar.
Det kanske är därför, jag förtjänar inte dig.
Ge mig vad som helst utom detta,
jag kan inte hantera min rädsla.
Du är allt jag har, fast du inte är min längre.

No sound but your thoughts

Lovet har tillbringats med att jobba, umgås med vänner, handlat, spelningar, filmer och massor av serier, oändligt många serier. Det är synd att det är slut, vill ha jullov nu, tack. Det är det första på min önskelista. Näst efter, ja, ni vet.
Halloween spenderades med Madde och Jennifer. De var zombies och jag var docka, bra kombination va? Bild kommer längre ner, hihi. Först skulle vi till Emmys fest som var i en lada i kungsängen.. Kallt och inte värt, så vi bangade. Sen tänkte vi dra till Dannes fest, men när vi såg att vi var tvungna att vänta en halvtimme i spånga spolade vi den idén också. Det slutade med att vi åkte till jakan och köpte cigg, och sen åkte vi till ett spökhus vid sätervägen. Det var tyvärr igenbommat, och sen såg vi att det var sista bussen som gick. Så ja, vi började gå helt enkelt! What to do, liksom. Som tur var hämtade Jennifers mamma oss och vi åkte hem till Madde. Vi tände ljus, poppade popcorn och drack cola till The Haunting, som förövrigt är kass. Efter The Haunting kom Imse Vimse Spindel, en av de bästa filmerna jag vet. Jennifer, den jäveln, somnade. Men jag och Madde kollade klart och skrattade och blev lite rädda, haha! Vi gick och la oss sex på morgonen och troligt nog vaknade vi runt ett.

Söndagen tillbringades med Dexter och godis. Yes, rätt värt. Nu ska jag nog vara lite estetisk och skriva något fint, fast inte här!
xoxo


De mörkaste färgerna är de som finns i dina ögon.

RSS 2.0