You said; I don't wanna be bad news. But you sure are.

Sitter här och försöker göra klart min svenska arbete. Känner mig galet stressad. På fredag ska svenska arbetet ara klart PLUS att jag ska sjunga på ett bröllop. Måste hitta en klänning också, alltså omg. På måndag har vi vårkonsert, har inte ens valt låt än. Måste lära mig black man och spain tills 8;de eller 12;e, vet inte ens.. Och jag har naturprov på måndag + en jävla komplettering jag gjorde som hon inte blev nöjd med. Hatar mitt liv lite. Fick dessutom ig på matte b nationella, så ig i matte b nu.. Om jag inte går sommarskola eller tre terminer. Fyfan. Längtar bara tills sommaren då all stress är över.
Nu ska jag plugga, prata med Alex och sen sova.
Ciao


Dina ögon stirrar oseende ut mot fjärran. 
Din hud har blivit till porslin, vit och ogenomtränglig. 
Du är som död.
Dina en gång så bruna, fina ögon, 
ser nu kalla och kärlekslöst på världen runt omkring dig.
Du ser inte förtvivlan som ropar ur mina ögon, du ser bara rakt igenom mig.
Det liknat förakt. 
Kanske borde jag fortsätta försöka tända en låga i ditt hjärta,
och få dig att älska igen.
Är det möjligt?

Bullet

Dina fingrar som flyter över tangenterna,
vem tänker du egentligen på när du skriver?
Hur vill du att jag ska uppfatta det du försöker uttrycka?
På mitt sätt eller på ditt sätt?
Hon har nog rätt.
Rätt i att jag alltid ligger ett steg före dig.
Du vet ju ingenting, du visar inga känslor.
Men jag har redan insett det du inte har insett.
Kan inte påstå att jag är säker på att jag har rätt
för det är jag verkligen inte.
Men jag vet att det ändå alltid finns en gnutta
sanning i mina funderingar.
Kan du för en gångsskull välja vad du vill?

We've known each other for so long
Your heart's been aching, but you're too shy to say it
Inside we both know what's been going on
We know the game and we're gonna play it.
And if you ask me how I'm feeling, don't tell me you're too blind to see.

Never gonna give you up - Rick Astley
Bra låt, oki.


Ännu en dans

Vill bara få ut mina tankar, men nu vet jag istället inte vad jag ska skriva.
Jag hatar henne, äcklig människa, vidrig. Förstår inte. Sjuk i huvudet.
Jag älskar honom, dock borde jag inte göra det. Får inte. Förstör ju ännu mer då.
Han hatar mig, med all rätt. Kan inte göra så mycket åt det.
Jag tycker om henne, speciell tjej. Omtänksam och söt. Hoppas inte att hon försvinner.
Jag saknar henne, Sarah. För mycket, för ofta.

Don't let me down again, let's make this, now or never.

-

du är här
jag är här
vi är två frusna själar
kanske är det du och jag i alla fall?

det kanske är tragiskt, men du gör det magiskt
det är vi, det är vi 
mot världen
älvorna dansar
till våran musik
en kyss under stjärnorna igen

nu står du så nära
det är en fråga om tid
kom, kom och ta din chans
dina bruna ögon kan inte säga nej
till ännu en dans under månen

till dig, från mig.

Musslor och räkor

Du bryr dig lite för mycket. Du har lite för fel. Eller har du?
är det verkligen mitt fel att vårt liv faller sönder för varje dag som går?
Jag tror det, du tycker det.
Det här går inte längre, jag önskar ett år gick fortare.



Jag förnekar det fortfarande, ja.
Du märker nog av det, trots mina fåfänga försök att hindra dig från att veta sanningen.
Jag vill inte förlora dig, det är därför jag ljuger, eller snarare undanhåller sanningen.
För dig, för mig, för alla. (bortset från S.)
Jag satsar nog på alternativ 100%
Vilket som, jag kan inte gå vidare utan dig.



2/5 träffade jag Viktor. Det är han som är orsaken till rubriken, skyll på honom.
Du räddade min dag och jag har saknat dig något fruktansvärt.
Björnar i björnsträdgård under stjärnorna med dig, oslagbart.
Jag lämnar dig aldrig igen. Aldrig.

Reservdelar.

Det undermedvetna, som får oss att reagera på saker vi kanske inte borde reagera på. Det som får oss att tro att minsta lilla beröring kanske har en mening, när det inte alls har det. Vi människor är väldigt duktiga på att överanalysera saker. Speciellt ord eller handlingar. Vi kanske borde ta ner allt litegrann och försöka att se det som verkligen står eller görs och inte tolka det till (oftast) våra egna fördelar och välmående.

Det är mycket med förändringar just nu. Sarah har åkt till Japan, snart börjar vi trean, vi kanske ska flytta, osv. Förändringar är bra, visst, men det känns ändå så sjukt tomt på något sätt. Som att en del av ens liv har blivit stulet för evigt och att just den delen inte kommer tillbaka, utan ersätts med en ny.

Jag vet att det inte är många som läser min blogg, men tack till er som gör det. Om den är för tråkig får ni gärna säga till, men jag kommer nog fortsätta i ungefär samma stuk som jag gör nu.

XOXO

RSS 2.0