Feber i blodet.
Helgen har spenderats med Alex.
Varma vinternätter och fina ask-stunder.
Sena plingar och en blond pojke under täcket.
Film, alkohol och mat.
Varma vinternätter och fina ask-stunder.
Sena plingar och en blond pojke under täcket.
Film, alkohol och mat.
Men det är du som gjort hela helgen bra.
Med dig klarar jag allt.
.. Och jag saknar redan dina läppar,
Med dig klarar jag allt.
.. Och jag saknar redan dina läppar,
dina kyssar,
dina kramar och allt som hör till.
Du är så jävla fin och du är min.
Glöm inte det.
Jag älskar dig. Fruktansvärt. Mycket. Alexander.
jag har inga illusioner
har skaffat en hemlig blogg som ingen får.
boka biljetter till rent, bitches!
sarah kommer hem om 10 dagar, hihi.
saknar min alex, åh. väsby-jävel.
heidå
du och jag är inte singular, vi är plural - z3
20/1-10
Alexander och Nadja.
Du är min och jag är din.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig.
You are the
only exception.
speakers up
jag önskar att allt var simpelt.
here goez nothin'
jag borde springa, för det här leder inte till någon bra plats.
kan känna det i varje fiber i min kropp, det är av helt fel anledning.
du infekterar mina sinnen och gör så att jag inte kan tänka rationellt, logiskt.
men samtidigt finns glittret, som spökar i bakhuvudet.
jag vet att jag skulle släppa allt, även dig, för glittret.
det är det som gör allting så fruktansvärt förtvivlat.
jag borde springa, för det här leder inte till någon bra plats.
men jag kan inte.
- I'm sorry. I'm just not that strong.
She said to him with tears streaming down her cheeks.
virus x
och jag trodde aldrig att jag skulle vara den som agerade.
den svaga.
jag är inte där än, men det är inte långt kvar nu.
det växer som ett hål i magen och jag ser bara fler och fler fel varje dag.
de förökar sig, de sprider sig som en epidemi i mitt sinne.
infekterar varenda cell, vart enda fiber.
nej nej nej
Bad Romance
and you left me
with days that
you gave,
can't hide away.
as it echoes from
places you've
been,
can't hide away..
Neurotic and insane
Bitch. Horvärld. Hormänniskor.
Misguided ghost
I hela mitt liv har jag alltid tyckt att det är något som har saknas. Den senaste tiden har det blivit värre. Innan den första januari, år 2010. Då, egentligen av ett slumpmässigt beslut, hände det något som har fått mig att fundera.
Jag pratade med min riktiga pappa, för första gången på ca 12 år. Att beskriva hur det kändes är omöjligt. Något jag däremot vet är att jag är glad. Riktigt glad, över att jag agerade på en impuls känsla och skickade ett sms till min syster Linda och frågade efter hans nummer. Glad över att jag vågade skicka ett gott nytt år till en människa som är en del av mig, fast som jag ändå inte känner, alls. Men mest glad är jag över att han ringde. "Hej, det är pappa". Det, och nästan enbart det, har fått mig att tro att det kanske blir ett bra år i alla fall. Jag har saknat dig. Jag tror inte att du läser det här, men jag har verkligen saknat dig i mitt liv. Jag är tacksam över att jag har blivit en sådan person som ger fler chanser. Den här gången hoppas jag att det är annorlunda. Jag hoppas att du inte sviker. Och jag hoppas att jag aldrig förlorar dig.
Jag älskar dig, pappa.
Jag älskar dig, pappa.
It's just a game, don't be lame
2010 har börjat kefft. Kommer det fortsätta likadant?
Hoppas inte det.
Men gott nytt år, for what it's worth.
36 dagar kvar <3
