msvicious

Ignorera och att bli ignorerad.
Varför gör vi samma sak mot andra, som vi klagar på att andra gör mot oss?
Dubbelmoral överallt, världen är inte logiskt längre, alla talar bara emot sig själva.

Vi vill alltid ha det vi aldrig kan få, och fast allt hopp är ute, fortsätter vi att kämpa? Är vi optimister eller är vi masochister? För varje gång vi sträcker fram våra händer mot kärleken, bränner den oss alltid. Det spelar ingen roll om man är lycklig eller olycklig, i ett förhållande eller inte. Förr eller senare bränner man sig i alla fall. Det är oundvikligt, om vi inte väljer bort kärleken från våra liv. Men hur ska man kunna välja bort något så stort som kärleken? Jag tvivlar på att det ens går.

Kärlek är det närmaste till magi som vi har, men frågan är bara om det är vitmagi eller svartmagi.