msvicious

Att vara beroende av någon. Det är så lätt att bli beroende.
Att bry sig, att försöka visa att man inte gör det.
Varför gör vi sånt?
Jag hatar att bry mig om människor, jag hatar när de kommer för nära. Ju mindre man bryr sig, desto mindre förlorar man ju, eller hur? Men varför är det då så svårt att sluta bry sig? Eller försöka att inte börja bry sig?

Det är inte många som visar att de bryr sig och egentligen har man inte så många vänner som man tror att man har. De flesta är bara kompisar, eller bekanta. Vänner är någonting man har för livet, någon man alltid kan lita på, någon som alltid finns där och någon som man alltid finns där för. Jag trodde att jag hade många sådana, men jag antar att jag hade fel. Ni visar ju inte ens att ni bryr er.
Skulle det betyda något om jag dog? Hur länge skulle ni sörja, om ni alls skulle göra det?
Jag vill veta hur livet går vidare när man dör, utan att vara en del av livet längre, när man bara är en del av döden och skuggorna ni tror er se.

Jag vill inte visa mina känslor, jag vill inte förlora mig själv igen. Men det är svårt att motstå den korta tiden av lycka som man skulle kunna få. Eller känslan av att höra din röst, läsa ett sms, tanken på dig.
Jag tänker inte låta mig själv falla.