Kapitel 100 - pandoras ask

Du spränger alla gränser. Oavsett hur lång tid det går kommer du nog alltid att vara mitt första hands val, I guess.
Kan inte förhindra en naturkraft, vilket du är i min värld. Eller kanske det är känslan som är en naturkraft. Jag vet inte riktigt. Men det känns som om du är den enda. Som att när jag ser dig är det som att jag varit blind och ser solen för första gången. Så känns det. Du tog andan ifrån mig första gången, andra gången, tredje gången och alla gånger efter det. I can't help but wait. Någon dag kanske det blir som jag känner. Jag får hoppas på det.
Hoppet är det enda som finns kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0