Poetiskt? Patetiskt.

Meningslösa tankar härjar i mitt sinne
Starka röster skriker olika budskap
Viljor kämpar mot varandra
Frågorna tar över svaren

Jag har inga illusioner
Ingenting varar för evigt
Jorden, luften, elden, vattnet och stenen kommer bestå
Men vi kommer till slut förmultna och bli till stoft,
stoft som sprids i vinden likt höstens vackra löv.

Alla tankar, känslor, minnen..
kommer försvinna.
Det är lätt att glömma,
fast det är svårt att släppa taget.



jag dansar mig galen.

vänta, jag ska bara bry mig först

Pratar med Viktor i telefon. Han testar byxor, så känner att jag kan ägna lite tid till att uppdatera bloggen.
Hind kommer hit om 35 minuter, hihi. Trrrrevligt värre.
Och Paramore var i Sverige igår, hatar mitt liv. Vill dö. 
Helgen blir niceee och snart ska jag klippa mig!
Det är snart april och vintern borde upphöra existera.


It's a good thing tears never show in the pouring rain.

Kedjebrevets sista bud

Funderar på vad som är värt i livet. Vad som är värt att kämpa för. Det som är värt att leva för är familjen och vännerna, utan dem skulle livet definitivt vara värdelöst. Men vad händer när familjen faller samman och vännerna sviker? Vad gör man? Hur ska man reagera? Konfrontera eller strunta i vilket? Jag vet ärligt inte. 

Allt har ju en mening så, det kanske inte finns så mycket att göra förutom att börja om fån början. Bli mer erfaren av vilka man kan lita på i de mest förtvivlade situationer. Egentligen finns det inga många som skulle ställa upp till hundra procent när man verkligen sitter i skiten. Tyvärr, men det är den bittra sanningen. Hur många vänner man än har kommer det alltid vara ett fåtal som verkligen finns där på riktigt.

Jag anar att jag har åtminstone två hundra-procent-vänner. De skulle verkligen ställa upp för mig när jag har det som svårast, det tvivlar jag inte en sekund på. Ni vet vilka ni är. Och jag gör allt i min makt för er när ni sitter i skiten, glöm aldrig det.

Ändå känner jag att förvirringen griper mig och jag vet inte vilka jag kan lita på. Blir mer och mer misstänksam mot omgivningen, mer och mer sluten. Det värsta är att jag inte kan prata med många som förstår. Oftast pratar jag med fel personer, som inte ger råd eller som fullständigt skiter i vilket. Visa att ni bryr er medan ni har chansen.

Förövrigt saknar jag Alex som en dåre.
Bara en dag kvar. Underbart.


jag har inga illusioner.

It's a keeper.

Du är allt jag behöver för att leva.

Lack of motivation

Jag har lagt märke till att min blogg nästan enbart består av orden; jag orkar inte. Det är märkligt att jag lever genom varje dag, men att det alltid finns något som får mig att tappa orken, motivationen OCH inspirationen. Det är antagligen inte bra. Har ingen aning om vad det tyder på, men jag är verkligen trött på det mesta. Jag blir till och med arg på mig själv för att jag känner så. Får se vad jag gör åt saken. Om jag gör någonting åt det, vilket nog skulle vara ett klokt val.

Mormor och morfar kommer hem på lördag, vilket betyder att jag inte kan fly hemifrån när jag vill. Fast det ska ändå bli skönt att ha dem hemma, tycker jag. Saknar dem.

Skolan är igång igen och nästa vecka har vi FN-rollspel (vilka idioter röstade FÖR det?!). So far, no good. Högst ärade äckel-delegat, dra åt helvete. Bitterhet, you like it. I vilket fall är det tröttsamt med musikal OCH FN-fucking-rollspel så jävla tätt inpå. Vem fan kom på den idén liksom? Idioter, varför finns det inga kvoter? Ja, det är jävligt bra fråga.

Incest-estet är lika härligt som det har varit på senaste tiden. Dvs, inte så härligt, om man kan läsa mellan raderna. Men snart är det studenten (tyvärr). Vet inte riktigt varför jag inte vill ta studenten när jag är så fruktansvärt trött på min klass. Men det har väl också någon undermedveten orsak som jag inte lyckats lista ut än. Wonderful, en till grej att ta itu med. Fuck me.

Alex är i spanien.
Du.
Känn dig saknad.


Drömmen är verkligare än verkligheten själv.

Brown, trophy eyes

Lovet har för det mesta tillbringats hos mormor med Alex och fler.
Det har varit skönt.
Snart är det skola igen, euw.
Orkar inte.
I LOVE YOU.

RSS 2.0