Second time around

En december natt;
allt så nära, men ändå så långt bort
följde instinkterna
var det för dig som det var för mig?
Efteråt kände jag mig så jävla smutsig.
Du fick mig att känna mig äcklig.
Inte på grund av dig, nejnej.
På grund av mig själv.
Ändå var jag så lycklig de timmarna.

Jag funderar nog lite för mycket ändå. Överanalyserar ord som inte ska överanalyseras. Jag försöker att låta bli, men det kommer automatiskt. Det känns bra, men ändå dåligt. Bättre, men ändå sämre. Kommer det bli bättre den här gången? Eller kommer det bli som alla andra? Jag vet inte. Men jag vet att jag har saknat dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0