Utan er, dör jag.

Jag vill bara påminna alla mina vänner om att jag älskar er så fruktansvärt mycket. Utan er hade jag aldrig orkat, jag hade gett upp för längesen. Det finns självklart några som ska känna er speciellt träffade och ni vet nog vilka ni är.

Fattar inte att tre år har gått så snabbt. Fattar inte att allt det här, det är snart över. Det går över min horisont. Vill inte skiljas från många av er och förstår inte hur jag ska klara mig. Men det är väl också en del av att växa upp antar jag. Släpper aldrig vissa, i vilket fall.

Sarah är hemma om tre dagar. Äntligen. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0